21 juni 2011

Är du rädd för ditt eget barn?

Detta ska bli mitt första politiska blogginlägg. Jag blev inspirerad efter att ha hört den här låten från 70-talet med Nationalteatern:

Vi är barn av vår tid
vi är barn av vår tid
är du rädd för ditt eget barn?
lilla mamma!
Våra tidsfördriv
våra tidsfördriv
är att slå pensionärer på käften!
Eller hur?
Lilla mamma.

Vaktbolagen kommer snart
då blir det en jävla fart
dom har betalt för att jaga ungar!
gården är stängd för länge sen
snuten jagar tonårsgäng
natten är så hård
för betongens kungar!

Vi är barn av vår tid
vi är barn av vår tid
är du rädd för ditt eget barn?
lilla mamma!

Jag sitter som ersättare i Farsta stadsdelsnämnd. På det senaste mötet var närpolischefen på besök och berättade om sitt arbete. Det framkom att människor fortfarande känner rädsla när ungdomar samlas i gäng i Farsta centrum. Av den anledningen går polisen dit. När polisen kommer brukar ungdomarna spontant gå därifrån. Problemet är löst. Eller?

Människors rädslor är inte alltid synonymt med faror. Bara för att ett gäng ungdomar som samlas i centrum skrämmer vissa äldre personer med mer makt över samhällets resurser betyder inte det att de har rätt att skrämma bort ungdomarna. Alla har samma rätt till våra offentliga miljöer. Att ställa en polis bredvid ungdomsgänget ger signaler till ungdomarna att de upplevs som ett hot och att samhället förväntar sig att de ska begå brottsliga handlingar. Det är en oerhörd kränkning för de individer som har valt att umgås med varandra på en central plats i samhället.

Dessutom tenderar det att bli en självuppfyllande profetia. Människor tenderar att leva upp till andra människors förväntningar. Om samhället i form av polismakten förväntar sig att du inte är en del av samhället utan ett hot mot samhället, då är inte steget särskilt långt för dig att faktiskt leva upp till den bilden.

Tänk dig själv att du ska sätta dig på en picknick med dina vänner i Rålambshovsparken. Plötsligt dyker det upp en polis som står där bredvid och kollar vad du har för dig. Skulle du inte tycka att det var kränkande och gå därifrån? Det skulle i alla fall jag.

Är ungdomar som samlas i Djursholms centrum också en anledning till rädsla? Eller vuxna som samlas för en picknick i Sommarstockholm? Varför ses inte detta som ett hot som kräver polisövervakning? Jag tror jag har svaret. Människor är rädda för det som är obekant. Och ungdomar i Farsta är något obekant. För de som har makt att bestämma över polisens resurser. Därför diskrimineras dessa ungdomar på ett sätt som aldrig skulle vara OK om det gällde någon annan minoritet som exempelvis en etnisk grupp. Men ungdomar är det fortfarande OK att diskriminera. Deras röst i samhället är svag och ungdomstiden är övergående. Därför kan de som på 70-talet upprördes av Nationalteaterns låt i dag glömma bort dess innehåll och bete sig likadant som deras föräldrar gjorde. Diskriminera nya generationer förortsungdomar som inte har röst nog att säga ifrån.

Är du rädd för ditt eget barn? Svaret är säkert nej. Du känner ju ditt eget barn och vet att hon eller han inte är farlig. Vi är inte rädd för våra egna barn utan för andras ungar. Dom vi inte känner. Därför är den enda långsiktiga lösningen på problemet med rädsla för ungdomsgäng i centrum ökade kontakter mellan generationer. Din dotter och hennes kompisar är du inte rädd för. Eller killen som du känner igen från innebandyklubben. Du vet ju att han är schysst. Utan fungerande arenor för möten mellan generationer i lokalsamhället får vi ett samhälle fyllt av rädslor och motsättningar mellan människor.

Detta är såklart lättare sagt än gjort. Människor är inte av naturen benägna att interagera med grupper som inte liknar dem själva. Men så länge samhället tillhandahåller kortsiktigt enkla lösningar i form av poliser så tvingas aldrig människor till att möta det okända.


28 juli 2008

Civil olydnad?

Någon har klottrat "Här bor en skatte-sm parasit" på trottoaren utanför mitt hus... Fattar inte vad det betyder eller vem som skulle kunna skriva nåt sånt.

Teori 1: Skatteverket har börjat med gerillamarknadsföring. Om detta inte hjälper kommer de anlita ryska maffian för att driva in skatten.

Teori 2: Nån från Ung Vänster tycker att alla som har trädgård med swimmingpool borde betala extra skatt för den. Särskilt varma dagar.

Teori 3: MUF har börjat med gerillamarknadsföring. De är stolta över att människor som bor i hus med trädgård och swimmingpool inte betalar extra skatt längre. Människor i bostadsrätter har vunnit skatte-sm!

Teori 4: Någon är bitter efter en skilsmässa och vill outa den f.d. makens skumma affärer

Teori 5: Fältbiologerna har börjat studera ringmärkning av mänskliga parasiter

Teori 6: Nån var full och hade en sprayburk i handen. Kom inte på nåt smartare att skriva.

Teori 7: Gänget som nattbadade illegalt i poolen häromnatten för att sedan bli utslängda an min granne, kommer hit för att ta hämd.

Teori 8: En av mina grannar har kontakter i den undre världen. Ett kriminellt MC-gäng vill genom hot försöka få honom att inte tjalla.

05 augusti 2007

om vänskap

Jag är nybliven Facebook-addict. Har hittat min bästa vän från dagis som jag inte hört från sedan sjuårsåldern! Önskar av hela mitt hjärta att vi bara kunde fortsätta där vi slutade för 19 år sedan. Men 19 år är en lång tid och nu är vi som främlingar för varandra...

Det är märkligt med vänskap. Var sak har sin tid. Det som betydde mycket förr kan betyda mindre nu. Eller?

28 april 2007

Inkastad i en romantisk komedi

I deg har jag förrättat min 20:e vigsel. Det var den finaste hittills. Ett tag när det kastades risgryn mot mig och brudparet och en man sjöng to really love a woman till gitarr i solskenet på folketshustrappan i Älvsjö, så kändes det som att jag var med i en film. Det var liksom som om verklighetens ljudspår stängdes av för ett ögonblick och filmmusiken tog över i någon slags drömsk fantasivärld. Jag befann mig mitt i slutscenen av en amerikansk romcom-rulle där livet var glansigt, lyckligt och fantastiskt, alla var glada, vackra och harmoniska, risgrynen flög och solen sken. Eftertexterna skulle just till att börja rulla, när jag kom tillbaka till verkligheten igen, kände hur vinden blåste kallt, och började promenera hemåt, bort från den vackra världen där festen just skulle till att fortsätta med god middag, kärleksfulla tal, söta små barn och allmän lycka och välgång.

Då tänkte jag att det är ett vackert jobb jag fått, och att livet borde innehålla fler romcom-inslag. Eller som brudparets vän sa i sitt högtidstal:

Du ska inte tro det blir lyckligt
ifall inte nån sätter fart
på lyckan och gör lite lyckligt
för då kommer glädjen snart....

Jag gör så att blommorna blommar
Jag gör hela kohagen grön
Och nu så har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön

30 mars 2007

deklarationsdags

I går fick jag hem min skattedeklaration i brevlådan. På den stod det att jag hade haft 10 arbetsgivare förra året.
Är jag onormal???

Här är dom:
ABF Stockholm
Rikskonserter
Riksteatern
Teater i Haga
Amatörteaterns Riksförbund
Föreningen Dans
Stockholms Stadsteater
Stockholms Kommun
Domstolsverket
Stockholms filmfestival

Med så många arbetsgivare hoppas jag att dom accepterar att jag drar av min dator på skatten. Man kan ju knappast begära att en enskild arbetsgivare ska betala för den...

03 mars 2007

Vigselfabriken

I dag har jag debuterat som vigselförrättare! 17 vigslar på två timmar. Vi snackar löpande band. Det var himla roligt och lite nervöst... Fast jag tror att brudparen var ännu mer nervösa. Det mesta gick som på räls, förutom att jag råkade säga fel efternamn på ett av brudparen. Pinsamt! De kommenterade det en massa efteråt, men var vid gott mod. Och jättemånga brudpar hade problem med att sätta på varandra ringarna. Tänk på det om ni ska gifta er, skaffa ringar som inte är för trånga. Man ska ju kunna växa lite i dom med åren också...

En grej som var lite knasig var att jag skulle uttala frasen "besinna ert ansvar mot kommande släkten" till ett heteropar som var 70 år gamla, men inte till ett homopar i trettioårsåldern. Känns ju troligare att två bögar i trettioårsåldern skaffar barn än att två 70-åringar gör det...

07 februari 2007

vuxenpoäng

ABF började ge mig tjänstepension i går. Är inte det lite vuxenpoäng?? Rikskuponger ska jag också få. Samt friskvårdsbidrag. Chefen börjar snacka lite om fast anställning också. Så jag kan bli en av dom som kallar sig ABF:are. Som alla andra tanter på ABF som jobbat där i trettio år... Och jag som i hemlighet har sökt till DI. Förrädare. Ska på intervju där i mars.

29 december 2006

Bengt Göransson är ett geni!

Sista arbetsdagen för året. ABF-personalen firade med bubbel och salta pinnar. Jag hade ett långt och spännande samtal med världens finaste gubbe: Bengt Göransson. (f.d. kulturminister och numera pensionerad hustomte på ABF-huset.) Han är sjukt intelligent och går omkring och bär på en välfylld skattkista av smarta tankar om kulturpolitik, anekdoter och en sjuhelvetes massa erfarenhet. Ett genuint intresse och kärlek till kultur och politik har han också. Han berättade om hur han nu ska hjälpa vietnam få en schysst kulturpolitik. Sån vill jag också bli när jag blir gammal!

26 december 2006

Juldagen. Jag gillar julen. Familj och släkt blev glad över mina julklappar. Det är kul.

12 november 2006

Vi vann!

Tjohoo! Tralala, Hurra! Jippii Tamtadam, osv... Shit pommes! I dag vann Filmstudions "Bosse och Bänke" pris för bästa korta dokumentärfilm på Tempo dokumentärfilmfestival!!!!! 25000 kr, distribution i hela landet, samt DVD-produktion och marknadsföring. Värsta grejen! Jag blev så glad att jag gick runt och log som ett fån i flera timmar efteråt. Var på fin TV-direktsänd prisutdelningsgala med en massa dryga människor som verkade tycka att de var väldigt viktiga. (=Filmbranschen). Det var typ sensation att en film från lilla sketna Filmstudion tog hem priset, mitt framför ögonen på typ DI och en massa gamla etablerade filmarbetare som jobbat i decennier med sina filmer. Nåt sånt hade aldrig hänt förut sas det. Och två av våra andra filmer var jättenära att bli nominerade, men de fick stryka på foten för att folk inte skulle tro att vi typ hade mutat juryn. Åtminstone sa de så.

Så nu är det fakta: Sveriges bästa dokumentärfilmer görs på Filmstudion! Jag är så stolt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Framför allt för att jag lagt ner så in i h-vete mycket jobb, ångest och vånda på att ta Mitt Stockholm-projktet (Där Bosse&Bänke ingår) från idé till verklighet. När nån ger en kredd för det man gjort så glömmer man bort allt tekniktrassel och ekonomiångest och minns bara allting som i ett rosa skimmer.

I morgon (söndag) kan man se Bosse & Bänke på Zita kl. 18.00.