Bengt Göransson är ett geni!

Sista arbetsdagen för året. ABF-personalen firade med bubbel och salta pinnar. Jag hade ett långt och spännande samtal med världens finaste gubbe: Bengt Göransson. (f.d. kulturminister och numera pensionerad hustomte på ABF-huset.) Han är sjukt intelligent och går omkring och bär på en välfylld skattkista av smarta tankar om kulturpolitik, anekdoter och en sjuhelvetes massa erfarenhet. Ett genuint intresse och kärlek till kultur och politik har han också. Han berättade om hur han nu ska hjälpa vietnam få en schysst kulturpolitik. Sån vill jag också bli när jag blir gammal!

Juldagen. Jag gillar julen. Familj och släkt blev glad över mina julklappar. Det är kul.

Vi vann!

Tjohoo! Tralala, Hurra! Jippii Tamtadam, osv... Shit pommes! I dag vann Filmstudions "Bosse och Bänke" pris för bästa korta dokumentärfilm på Tempo dokumentärfilmfestival!!!!! 25000 kr, distribution i hela landet, samt DVD-produktion och marknadsföring. Värsta grejen! Jag blev så glad att jag gick runt och log som ett fån i flera timmar efteråt. Var på fin TV-direktsänd prisutdelningsgala med en massa dryga människor som verkade tycka att de var väldigt viktiga. (=Filmbranschen). Det var typ sensation att en film från lilla sketna Filmstudion tog hem priset, mitt framför ögonen på typ DI och en massa gamla etablerade filmarbetare som jobbat i decennier med sina filmer. Nåt sånt hade aldrig hänt förut sas det. Och två av våra andra filmer var jättenära att bli nominerade, men de fick stryka på foten för att folk inte skulle tro att vi typ hade mutat juryn. Åtminstone sa de så.

Så nu är det fakta: Sveriges bästa dokumentärfilmer görs på Filmstudion! Jag är så stolt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Framför allt för att jag lagt ner så in i h-vete mycket jobb, ångest och vånda på att ta Mitt Stockholm-projktet (Där Bosse&Bänke ingår) från idé till verklighet. När nån ger en kredd för det man gjort så glömmer man bort allt tekniktrassel och ekonomiångest och minns bara allting som i ett rosa skimmer.

I morgon (söndag) kan man se Bosse & Bänke på Zita kl. 18.00.

Filmstudion rockar!

Tjohoo!

Bosse & Bänke, en av filmstudions elevproduktioner har blivit nominerad till det fina stipendiet "sthlm.doc" på Tempo dokumentärfilmfestival. Värsta bra jobbat! Jag är stolt. Två andra var väldigt nära att komma med också.

2005-04-22

Jag är nyss hemkommen från ett soligt Göteborg där jag varit på "studieresa" med Stockholms Stadsteaters styrelse och ledning. Det var roligt och intressant. Vi snackade barnteater med Backateaterns konstnärlige ledare och ledarskap med Jasenko Selimovic. Sov på glassigt 4-stjärnigt hotell. (Kändes mycket ovant. Rena handdukar, små schampoflaskor att sno med sig hem och välfylld minibar.) Jag försökte klämma in ordet "mångfald" i Stadsteaterns måldokument. Det gick nog ganska bra. Teaterchefen antecknade i alla fall flitigt. På tågresan hem började en av tågets vagnar brinna, så vi fick gå av i Södertälje och byta tåg! En händelserik dag med andra ord.

2005-06-03

I dag är det en bra dag!! Teater i Haga har fått en helt övergrym recension i Svenska Dagbladet. Superlativen haglar och det går inte att skönja ett ont ord i hela artikeln. Skönt. Det är sånt som får en att orka slita vidare i motvindsstormen.

Jag sitter i mitt studentkorridorskollektiv i Roma och längtar efter vackert väder. Sommarteater blir så mycket roligare då. I morgon har vi dansrepetition. Tjohoo!

2005-06-11

Dagens strul:
Genomdrag i regnväder, stopp i avloppet, säkringen går när man sätter på spisen, mögel i duschen...

Jag ska kanske köpa en sommarbil för 4000 kr. Gulp! Håller den sommaren ut? Kan jag vara bilägare? Köper jag grisen i säcken? osv, osv. Har aldrig haft en bil och vet ingenting om vad jag ska titta efter. Men att bo i Roma utan bil är ganska trist. Man kommer aldrig längre än till konsum.

Maskören ska färga mitt hår korpsvart i morgon. Spännande. Jag kommer att se helt annorlunda ut... Och det kommer inte att gå bort förrän håret har växt ut på nytt.

2005-06-13

Annaklara på äventyr i bilbranschen

kl 12.00:
Annaklara tar bussen från Roma till Visby.

kl 12.20: Annaklara är frammte i Visby och påbörjar en timmes vandring för att nå bilförsäljarens lumpbod. Under denna vandring förstår Annaklara fördelarna med att äga bil. Hon passerar den fina bilförsäljaren som säljer fina nya bilar som Annaklara aldrig skulle ha råd att ens drömma om. Annaklara funderar kort på riktigheten i att lägga ut 4000 spänn på att köpa ett skruttigt vrak. Slår dock bort tanken och fortsätter i riktning mot lumpboden.

kl 13.20
Efter ett antal skyfall når Annaklara ovan nämnda lumpbod och möts av orgier i fula vaser, onödiga köksprylar från 60-talet och gamla serietidningar. Lumphandlaren tar glatt emot och visar henne fram till en röd volvo från 1984. Bilen är inte hans, visar det sig. Den tillhör hans kollega, en alkoholiserad gubbe som just nu är inne i alkoholens okontaktbara dimma. Lumphandlaren muttrar fram långa bittra haranger om att alkoholism visst inte är någon sjukdom och att kollegan borde kunna ta ansvar för sitt eget liv. Han förklarar att alkis-gubben är skyldig honom pengar, och det är därför han hjälper till att sälja bilen.

kl. 13.35
Annaklara tar en provtur i det röda fordon som hon hoppas ska kunna skänka henne frihet resten av sommaren. Jodå, det mesta verkar funka. Elhissarna till ena fönsterrutan och vindrutetorkarna i bak verkar ha dött, men det kan man väl leva med för 4000 kr. Hon stannar bilen utanför flygmuseet för att kolla att ljuslyktorna fungerar. Problem uppstår. Bilen vägrar att starta igen. Totaldöd. Ju mer hon vrider på tändningsnyckeln desto svagare reaktion från bilen. När Annaklara böjer sig och tittar under bilen upptäcker hon en stor pöl och något som droppar. Nervositeten stiger. Är detta verkligen den bil som ska rädda Annaklaras sommar? Eller kommer den att hålla en dag och aldrig gå att sälja? Kommer lumphandlaren att tro att hon misshandlat bilen nu när den inte startar? Annaklara ringer upp lumphandlaren som kommer till undsättning. Då startar bilen förstås snällt igen. Den kanske bara saknade lumphandlarens sällskap?

kl. 14.00
Tillbaka vid lumpboden bestämmer sig Annaklara, efter visst hintande från lumphandlaren om att priset nog var förhandlingsbart, för att bilen är värd 3000 kr. Lumphandlaren tar till sig detta och hoppas på att kumpanen snart ska vakna upp ur alkoholruset och godkänna köpet. Lumphandlaren kravlar sig under bilen och känner på droppet som sakta men säkert bildar en pöl under bilens baksäte. "Det här är nog vatten och inte bensin" hävdar han lugnande. Annaklara är inte lika övertygad som lumphandlaren men hoppas ändå på det bästa.

kl. 14.15
Annaklara påbörjar sin vandring tillbaka till staden. Fortfarande billös, och med större våndor än på vägen dit. När hon passerar den fina bilhandlaren stannar hon upp och önskar att hon vore rik och kunde köpa en bil som man inte behöver vara rädd för att åka i. Men så påminner hon sig om att pengar inte är allt här i världen, och att det viktiga i livet inte går att hitta i en bilhall, så hon vandrar vidare mot busstationen. Hon är glad att den finns, trots att bussen bara går två gånger om dagen, och inte dit man vill komma.

kl. 16.30
Annaklara sätter sig på bussen efter att ha väntat 1,5 timme i ett söndagsstängt Visby. Jag fick ju i alla fall motion, tänker hon nöjt och lutar sig tillbaka i bussfåtöljen. Och så fick jag ju besöka en lumpbod! Hon når Roma lagom till sin sminktid, och så var den lediga dagen till ända.

Fortsättning följer...

2005-06-19

Premiär på Romeo & Julia i gårkväll... För första gången i livet blev jag fotograferad och intervjuad till ett vimmelreportage, i den lokala nöjesblaskan "Gotland just nu". Märklig grej... I förra numret av "Gotland just nu" var artikeln om Lady Capulet-skådespelaren Andreas viktminskning och kaninmani tre gånger så lång som artikeln om själva teaterföreställningen. Konstig prioritering?? Men det är kanske sånt folk gillar att läsa??? Nåväl. Premiären gick bra i allafall, och det är ganska mäktigt att ha 700 pers. i publiken varje kväll!

2005-06-21

Annaklara på äventyr i bilbranschen, del 2

kl. 13.00:
Annaklara tar cykeln med sig på bussen till Visby för ytterligare en bilhandlardag.

kl. 13.30:
Annaklara är lycklig och nöjd över att cykelturen till lumpboden går snabbare och är lättare än promenaden veckan innan.

kl. 13.50:
Annaklara når lumpboden och möts av en nu nykter men härjad alkisgubbe med guldkedja kring halsen. Bilen är fortfarande till salu och Annaklaras 25%-iga nedprutning av priset har gått igenom! Alkisen måste vara i riktigt desperat behov av pengar. Efter några byråkratiska samtal till försäkringsbolag och vägverk är bilen i Annaklaras händer! Hon lämnar lumpboden som förvånad bilägare. Cykeln knölas in i den rymliga bagageluckan och Annaklaras nya liv som bilburen påbörjas. Första steget blir att leta upp en bensinmack. Hon har hört av lumphandlaren att bilen ska ha 98-oktanig bensin, men glömmer trots detta att trycka på den rätta knappen, så bensinen blir 95-oktanig. Nervositeten stiger. Som tur är ryms det bara fyra liter i tanken. (Bensinmätaren trasig?) Hon parkerar bilen vid östercentrum för att leta reda på sina ensemblekamrater i stan.

kl. 16.30.
Annaklara ska starta bilen för färd hem mot Roma. På parkeringen stannar bilen två gånger. Gulp! Men sedan åker den snällt hem till Lövsta.