tag:blogger.com,1999:blog-154559562024-03-13T19:12:25.642+01:00Annaklaras bloggAnnaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.comBlogger46125tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-58855232347946217482015-06-26T13:51:00.000+02:002015-06-26T19:30:33.839+02:00Behöver du verkligen ta med Glasögonen till USA?<div class="MsoNormal">
Min kropp har två svagheter.<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Ögonens linser sitter inte på optimalt avstånd från näthinnan och min
hjärna producerar för lite dopamin. Det ena kallas närsynthet och det andra
ADHD. Som tur är finns det hjälpmedel för båda funktionshindren. De flesta
morgnar sätter jag på mig linser eller glasögon och tar en tablett som får
dopaminet att stanna kvar längre i hjärnsystemet. Jag överlever utan båda dessa
hjälpmedel, men de är rätt praktiska.<br />
<br />
Jag ska snart åka till USA för ett halvår. Därför frågade jag
min läkare hur man ska gå till väga för att ta med ADHD-medicinen till USA,
eftersom den är narkotikaklassad. Svaret blev att läkaren tyckte jag kunde vara
utan medicinen ett halvår. Det är ju så krångligt med tullregler och sånt.
”Många tycker att det kan vara skönt att ta semester från medicinen ibland” sa
han. Jag log snällt och sa inget mer om det. Sedan började jag fundera. Jag
undrar om min optiker hade samma sak ifall jag skulle bett om ett intyg för att
föra in linser till USA. ”Det kan vara skönt att ta semester från klarsyntheten
ett tag”… Förmodligen inte.</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Det går alldeles utmärkt att klara sig utan både glasögon
och ADHD-medicin. Jag klarar mig utan glasögon varje morgon innan jag klätt på
mig, och jag klarar mig utan medicin varje gång jag glömmer att ta den. Livet
blir bara mer komplicerat. Och jag har svårt att förstå varför många, inte bara
min läkare utan en massa andra människor som jag hör uttala sig, vill att deras
barn/patienter ska undvika ADHD-medicinering till varje pris.</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Tänkt dig följande scenario: Lille Kalle är närsynt, men
Kalles föräldrar säger att det gör inget, för Kalles lärare har lovat skriva ut
sina Power-Point-presentationer på papper åt Kalle. Så med rätt stöd från
skolan behöver Kalle inga linser. Att resten av världen ter sig suddig för
Kalle, är oväsentligt så länge han klarar skolan och håller sig lugn.</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Få resonerar på detta vis när det gäller linser, eftersom funktionshindret
sitter i ögonen och inte i hjärnan. Men det är fortfarande accepterat att
resonera så när det gäller neuropsykiatriska funktionshinder. ”Om lille Kalle
bara får rätt stöd från skolan slipper han ta sin medicin”.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Vadå slipper? Slipper han tänka klart och vaket? Slipper han
vara uppmärksam på bilarna när han ska gå över övergångsstället? Slipper han
vara pigg på morgonen? Eller slipper han bli fri från den där ständigt kittlande känslan i
musklerna som kommer av att hjärnan producerar för lite dopamin? Eller är det bara
föräldrarna som slipper ha dåligt samvete för att de ger sonen
narkotikaklassade preparat?<br />
<br />
Jag vill inte slippa. Jag vill ha med mig både linserna och
medicinen till USA. Så jag tänker göra ett nytt försök med det där läkarintyget.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-5590778270531442082014-08-12T19:42:00.000+02:002014-08-12T19:49:52.105+02:00Kära patientNu har det hänt. Du, min patient kom till skada för att jag och mina kollegor inte hade tid. Du som redan var svårt sjuk fick ytterligare en onödig infektion. Du som tröstande uppmuntrande mig när du såg hur jag flängde runt mellan antibiotikadropp, morfinijektioner och dödsångest, du drog det kortaste strået. För du behövde även förebyggande omvårdnad, inte bara mediciner och undersökningar. Och när sju patienters skriande behov ska stillas samtidigt, då är det de förebyggande behoven som hamnar längst ned på priolistan. När jag tvingas kryssa mellan fem läkares ronder för att alla avdelningar är överfulla och patienterna hamnat på fel ställe, då är det du som drabbas. När jag tvingas välja mellan att smärtlindra och att skicka en patient till operation, då är det du som drabbas. När jag ägnar all min tid åt att släcka akuta bränder istället för att planera långsiktigt, då är det du som drabbas.<br />
<br />
Jag vet att det inte är mitt fel, inte ditt, inte chefens, inte någons. Vi måste alla hjälpas åt för att inte fler än du ska drabbas hårt av vårdkaoset. Jag tror att de behov jag inte kan tillfredsställa somsjuksköterska, de kan jag bättre tillfredsställa i politiken. Därför vill jag göra ett försök under nästa mandatperiod. Jag vill se till att förutsättningarna för att se och tillfredsställa alla dina behov är så bra det bara går. Jag vill satsa på effektivare IT-system så att mer tid ägnas åt dig och mindre tid ägnas åt datorskärmen. Jag vill ge dig utvilad sjukvårdspersonal som har mer än fyra timmars sömn i kroppen när du får din behandling. Som inte har ägnat all sin lediga tid åt att jobba över. Jag vill att du ska vårdas av människor som känner sig stolta och glada över sitt arbete, som hinner med att se dig och prata med dig, inte bara slänga fram några tabletter i farten på väg någon annanstans.<br />
<br />
För att detta ska bli verklighet krävs både mer resurser och hårdare prioriteringar. Men också nya effektivare arbetssätt. Sjukvårdens medarbetare sitter inne på många nya effektivare lösningar, men de ges inte tid och andrum att formulera och realisera dem. Vi måste alla stanna upp ett tag. Tänka efter vad som verkligen betyder något. Miljöpartiet vill höja Landstingsskatten med 20 öre. För den som tjänar 25000 kr blir det 50 kronor mer per månad. Den 50-lappen blir till 992 miljoner kronor i vår gemensamma Landstingskassa. Pengar som kan satsas på att se till att du och alla andra patienter slipper lida i onödan.<br />
<br />
För mig är det ett enkelt val.
Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-23968777140952463842014-07-28T22:17:00.002+02:002014-07-29T01:10:10.772+02:00Att importera sjuksköterskor från utlandet är som att sno godis från din lillasyster när ditt eget är slut<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Som vi hört så många gånger förut råder det brist på sjuksköterskor i Sverige. Filippa Reinfeldt och Tobias Billström skriver i dagens DN debatt att de vill lösa detta problem genom att göra det enklare för utländska sjuksköterskor att få legitimation i Sverige. Den lösningen på sjuksköterskebristen kan liknas vid ett barn som inte accepterar att lördagsgodiset har tagit slut, och därför börja sno godis från sin lillasyster.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
De allra flesta länder i världen har problem med brist på arbetskraft inom sjukvården. I många länder ser det betydligt värre ut än i Sverige. Sverige är ett av de rikaste länderna i världen, vi har råd att utbilda vår egen arbetskraft. Vi ska rimligtvis inte behöva dränera fattigare länder på utbildad arbetskraft bara för att vi har underdimensionerat antalet utbildningsplatser och skapat dåliga arbetsvillkor för sjuksköterskor.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Enligt WHO:s statistik finns exempelvis 24% av världens sjukdomsbörda i afrikanska länder söder om Sahara. Men bara 3% av sjukvårdensmedarbetare och bara 1% av dess resurser finns att tillgå där. Filippa Reinfeldt vill med sin politik spä på ojämlikheten ytterligare.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Eftersom det är ett stort globalt problem att rikare länder lockar arbetskraft från låginkomstländer har världshälsoorganisationen WHO upprättat en etisk kod för hur länder bör uppföra sig när utländsk arbetskraft rekryteras. Denna etiska kod förväntas alla FN:s medlemsländer följa. I koden står bland annat att det är varje lands skyldighet att utbilda och behålla en sjukvårdsarbetskraft stor nog att täcka det egna landets behov. Denna etiska kod vill Filippa Reinfeldt och Tobias Billström bryta. Hellre än att betala för utbildningsplatser och goda arbetsvillkor förordar de den enkla vägen - att locka hit arbetskraft från länder med lägre krav på lön och arbetsförhållanden.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Visst ska vi se till att de personer som väljer att ta sig till Sverige för att arbeta i sjukvården, eller för den delen, flyr från krig och förtryck och bara råkar hamna här, visst ska vi se till att deras kompetens utnyttjas på ett bra sätt. Men inte genom att sänka kraven för auktorisation.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Det finns en anledning till att det tar många år att få legitimation som utländsk sjuksköterska. Språket och människokännedomen är sjuksköterskans viktigaste arbetsredskap. Det räcker inte med att veta hur man sätter ett dropp eller sköter en dialysmaskin. Som sjuksköterska måste du förstå det samhälle du verkar i, de språkliga koder och känslouttryck som människor kommunicerar med just här. Precis som en försvarsadvokat måste känna till det nya landets lagar, praxis och språk, måste sjuksköterskan såväl som andra medarbetare inom sjukvården känna till många landsspecifika riktlinjer, arbetssätt och kulturella koder. Att det tar i genomsnitt 4,8 år att få sin legitimation för utomeuropeiska sjuksköterskor beror kanske på att det är den tid som krävs för att ta till sig allt detta. Det måste få ta den tid det tar. Naturligtvis ska vi snabba upp processen genom att erbjuda kvalitativ SFI-undervisning och utbildningar för personer med utländsk legitimation. Men detta kan aldrig bli lösningen på sjuksköterskebristen.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Vad är då lösningen? Många hävdar att orsaken till sjuksköterskebristen är de dåliga arbetsvillkoren. Att många sjuksköterskor väljer att lämna den stressiga underbetalda svenska sjukvården för att åka till Norge i stället. Men är det verkligen sant? Statistiken talar emot. Enligt Socialstyrelsens färskaste siffror (från 2011) var bara 3,7 procent av alla sjuksköterskor med svensk legitimation bosatta utomlands.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
En annan vanlig föreställning är att sjuksköterskorna väljer att söka sig till andra yrken. Men enligt socialstyrelsen har bara fem procent av de legitimerade sjuksköterskorna arbeten som inte är relaterade till sjuksköterskeprofessionen.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Så om vi skulle lyckas locka hem hem varenda kotte med en svensk sjuksköterskeutbildning från utlandet, och dessutom lyckas locka tillbaka varenda en som sadlat om till andra yrken så kan vi öka antalet yrkesverksamma sjuksköterskor med 12 procent. Men då ska varenda grundskollärare och ekonomikonsult (2,2% av sjuksköterskorna jobbar faktiskt i dessa två yrken) tycka att det är roligare att hänga dropp, och varenda en som lämnat Sverige för USA eller Thailand måste tycka att det är trevligare att bo i Sverige. Och det är inte rimligt att tro.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Lösningen är snarare att:<br />
1: <b>Utbilda fler sjuksköterskor</b> och<br />
2: <b>Se till att behovet av fler sjuksköterskor minskar</b>.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
För att utbilda fler sjuksköterskor krävs också att fler människor vill gå utbildningen. Ett skräckexempel är lärarutbildningen. Så få söker till lärarutbildningen att studenter tas in som inte själva uppnått godkända betyg i skolan. Hur ska dessa blivande lärare kunna lära ut, när de inte själva har kunskaper? Och hur ska blivande sjuksköterskor kunna bedöma riskerna med läkemedel och snabbt handlägga akuta sjukdomsfall om de inte har gedigna kunskaper i medicin och omvårdnad? Själv hade jag toppbetyg i gymnasiet, men det var ändå en stor utmaning att lära mig allt som krävdes för att bli sjuksköterska. God disciplin, studieteknik, analytiskförmåga, stark motivation och ”läshuvud” var en nödvändighet. För att fåtillräckligt kvalificerade sjuksköterskor till sjukvården krävs det därför att ett visst urval kan ske i antagningsprocessen.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Om människor även i fortsättningen ska vilja söka sig till sjuksköterskeutbildningen krävs bättre arbetsmiljö och högre löner. Det är en sanning som få ifrågasätter. Jag själv arbetar för tillfället på ett sommarbantat Karolinska Universitetssjukhuset. Den stress och de arbetsvillkor som jag och mina kollegor utsätts för kan ingen människa rimligtvis klara av i längden.<br />
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Att ge alla sjuksköterskor verksamma i hälso- och sjukvården 5000 kr mer i månaden skulle kosta sex miljarder kronor (plus pensionskostnader). Det motsvarar ca 52 kronor i månaden per invånare. Var och en får avgöra om det är en rimlig begäran.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Men en strategi som talas betydligt mindre om är att minska behovet av fler sjuksköterskor. Fler undersköterskor och effektivare arbetssätt är en underskattad lösning. Många arbetsuppgifter som en del sjuksköterskor utför i dag kräver faktiskt inte tre års högskoleutbildning. Lägga tabletter i plastkoppar till exempel. Eller att servera mat till patienter. Med förändrade arbetssätt kan man även minska stressen för de som jobbar.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Jag ska försöka ge ett exempel från min egen vardag på Det Stora Universitetssjukhuset:</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Varje inloggning i datorn och journalsystemet tar ca 3 minuter. Denna inloggningsprocedur måste ske varje gång jag lämnar datorn för att utföra en arbetsuppgift, kanske ca fem gånger per timme. 3*5= 15 minuter = 25 procent av arbetstiden. Det är vad Landstinget betalar för en god informationssäkerhet. En lösning på problemet kunde vara att förse alla medarbetare med varsin läsplatta att stoppa i fickan. Den skulle alltid kunna vara inloggad, den skulle enkelt kunna följa med in till patienten, och med ett väl anpassat journalsystem skulle arbetet kunna bli betydligt lättare att överblicka och organisera. Stressenskulle minska, systemsäkerheten öka och patienterna skulle få en bättre behandling.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Det sjukhus där jag jobbar arbetar med en organisationsutvecklingsmodell som kallas ”LEAN management”. Det innebär i korthet bland annat att man försöker skära bort allt som är onödigt. Som typ att vänta på att datorn loggar in. Det gör att allt är betydligt mer välorganiserat än på min tidigare arbetsplats i Norrbottens läns landsting. Menfortfarande spenderar jag orimligt mycket tid på att försöka jaga rätt på något läkemedel eller material som saknas på avdelningen, leta efter kollegor som har försvunnit in i något rum, eller bara få ordning på och prioritera bland all viktig information om de sju patienter som jag för tillfället tar hand om. Alla dessa saker bidrar till ökad stress och minskad tid till patienterna. Och det fina är att det går att lösa betydligt enklare och billigare än att rekrytera fler sjuksköterskor.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
En annan sak är variationen. Det går aldrig att förutsäga hur mycket det ska bli att göra varje dag. Patienterna har olika och oförutsägbara behov. Plötsligt får någon andningsbesvär, och då är det någon annan som inte hinner få sin smärtlindring i tid. Genom att sortera upp patienterna så att de har så lika behov som möjligt på varje liten enhet, kan man minska variationen och därmed bättre anpassa behovet av mänskliga resurser.En person kanske kan ta hand om två svårt sjuka, medan en annan kanske kan ta hand om tio med lindrigare besvär.</div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
Så, skippa Filippa och rösta in mig i Landstinget i stället, så kanske vi tillsammans kan ordna upp saker och ting.</div>
Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-3963251463897444402014-07-24T17:24:00.001+02:002014-07-24T17:25:41.726+02:00Nattrafik på pendeln och lokalbanor<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">Min sambo Jani och jag pratar ibland om att flytta från Gubbängen. Ett krav från Jani är att vår bostad ska ligga i närheten av en Tunnelbanestation. Pendeltåg och lokalbanor fungerar visserligen dagtid, men efter midnatt är det kört när man inte har bil. Man kan således aldrig komma hem sent från festen eller bli kvar ute på stan efter en konsert eller teaterbesök.</span><br />
<br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;" />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">Att behöva gå tidigt från fest</span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #333333; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">en kanske är ett lyxproblem, men allt fler arbetar på natten. Timmar spenderade på nattbussen gör att deras fritid krymper avsevärt. Låginkomsttagare som inte har råd att bo i centrala delarna av Stockholmsregionen drabbas hårdare än höginkomsttagare.<br /><br />Jag tror att nattrafik på pendeltåget och alla lokalbanor (typ roslagsbanan och lidingöbanan) skulle lösa flera problem samtidigt. Dels skulle det underlätta livet för nattarbetande förortsbor. Dels skulle det göra många bostadsområden på pendeltågslinjen mer attraktiva för människor som tänker som Jani. I dagens situation med stor bostadsbrist är det väldigt viktigt med goda kommunikationer till mindre tättbebyggda områden. Där finns potential för många nya bostäder. Bostäder som blir mer attraktiva om det går att ta sig dit dygnet runt.</span>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-59529160488507737022014-01-12T11:45:00.000+01:002014-01-12T22:43:36.380+01:00Sluta trycka in de runda klossarna i fyrkantiga hål - låt oss hitta de runda hålen istället.<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10pt;">I min släkt har vi burit på ADHD-gener i
generation efter generation. Men det var inget vi visste om. Morfar fick
öknamnet ”den tröge”. Mamma fick skulden av vuxenvärlden när klasskamraterna
mobbade henne i skolan. Hon uppmanades att skärpa till sig, att inte ställa
till bråk genom att vara sådär annorlunda. Själv fick jag som barn vara min
egen mentor, terapeut och psykolog. Ingen såg, ingen uppmuntrade, ingen
försvarade.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-size: 10pt;"><br /></span><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Men nu finns det ett ord - ADHD. Fyra bokstäver
som beskriver, förklarar och accepterar. Fyra bokstäver som ger människor rätt
till stöd, mediciner och hjälpmedel. Fyra bokstäver som väljer att inte
skuldbelägga individen, utan respektera olikheter. Ordet gör att mängder av
tidigare fejknormala människor kan krypa fram och rakryggat bekänna.</span><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Vad skönt, tänker du kanske nu. Att världen har
blivit lite bättre. Men då kommer bakslaget: omvärlden börjar ifrågasätta. Var
och varannan människa bildar sig en uppfattning, ofta utan att vara särkilt
insatta. I Medier och på kafferaster börjar föreställningen spridas att
ADHD-diagnoserandet är överdrivet och leder till onödig stigmatisering. Det
anses viktigare att till varje pris kallas normal än att få möjlighet att
formulera sina svårigheter och få hjälp. Och plötsligt far vi tillbaka 65 år i
tiden. Ända bort till 1940-talets skolgård, där offret fick skulden för
mobbarnas intolerans och där de som avvek från normen skulle ta sig i kragen. Tillbaka
till tiden då människor ansåg sig ha rätt att se ned på alla oss som inte
passade in i de fyrkantiga hålen.</span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;"><br /></span><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">Många är idag rädda för ADHD-diagnosen. Rädda
att den ska stämpla och stigmatisera. Rädda för att människor med en diagnos
ska placeras i facket ”avvikande och därmed icke önskvärd”. Som att de inte
redan hade placerats där för länge sedan. Men felet är <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i> diagnosen. Felet är <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i>
att vi idag kan förstå och förklara. Felet är att de som är runtomkring
fortfarande har kvar facket ”avvikande och därmed icke önskvärd”. Felet är att
vi år 2013 fortfarande accepterar att både vuxna och barn väljer att stigmatisera
andra för att deras hjärnor är byggda på ett lite annorlunda sätt. Felet är också
att vi som har ADHD inte har mod nog att säga ifrån och stolt förklara vår rätt
att vara annorlunda.</span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;"><br /></span><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">I dag har vi större kunskaper än vad 1940-talets
lärare hade. Vi vet att barn och vuxna med ADHD inte bara kan ”skärpa till
sig”. För våra hjärnor är utformade på ett annat sätt. Precis som att den
närsynta fungerar bättre med glasögon kan vi som har ADHD fungera bättre med
vissa hjälpmedel. Mediciner, teknik och mänskligt stöd kan göra tillvaron
enklare i en fyrkantig värld.</span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;"><br /></span><span style="font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 12.0pt;">ADHD är inget funktionshinder. Det är en
funktionsskillnad. Vår skillnad gör att vi hanterar vissa av omvärldens krav
sämre än andra. Men andra saker hanterar vi bättre. I stället för att
stigmatisera människor som fungerar annorlunda måste vi lära oss att dra nytta
av att männikor har <i style="mso-bidi-font-style: normal;">olika</i> styrkor och
förmågor. I stället för att stigmatisera pojken som inte kan sitta still i
skolbänken kan vi ställa in motionscyklar i klassrummet. Ifrågasätta sanningen
att man alltid lär sig bäst stillasittande. I stället för att skuldbelägga
mamman som inte betalat räkningarna i tid kan vi erbjuda hjälp med ekonomin. Så
att både pojken och mamman får chans att utveckla sina starka sidor istället.
Kanske är de fantastiska på att tänka utanför ramarna? Kanske är de experter på
att hyperfokusera? Eller kanke sprudlar de av energi, drivkraft och livsglädje?</span></span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10pt;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10pt;">Läs mer om mina erfarenheter av att leva med
adhd på </span><a href="http://www.annaklara.se/adhd" style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 10pt;">www.annaklara.se/adhd</a><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>JA</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="276">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<!--EndFragment-->Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-65341404823298506662013-11-25T10:16:00.001+01:002013-11-25T10:17:27.517+01:00Beskatta inte de miljövänliga alternativen<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;">Jag äger andelar i ett vindkraftverk via Telge Energi.</span><span style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 17px;"> Läste på senaste elfakturan att 59% av elkostnaden utgjordes av skatter. Borde inte de skatterna betalas av de som använder icke-förnybara energikällor istället?</span>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-59890521377522485962013-11-11T13:46:00.000+01:002013-11-11T13:48:43.491+01:00Kommunalt riskkapital är alternativet till vinster i välfärden.<span style="background-color: white; color: #37404e; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;">Det här med vinster i välfärden är en komplicerad historia. På min utbildning i hälsoekonomi på Karolinska Institutet har vi lärt oss att förr var det var lättare för ideella organisationer som t ex kyrkan att samla ihop kapital för att driva sociala verksamheter. Sen förstärktes den offentliga sektorn med skattemedel och då minskade viljan för privatpersoner och företag att donera kapital till ideella verksamheter. I dag är det därför </span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #37404e; display: inline; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;">väldit svårt för idébaserade organisationer utan vinstintresse att driva skolor och sjukvård, eftersom de inte har kapital nog att starta upp verksamheten. De som klarar av detta är istället riskkapitalbolagen, men de vill ha avkastning på sitt investerade kapital. För att få fler ideella aktörer med andra mål än vinst måste man lösa kapitalfrågan och även frågan om riskhantering. Att driva mindre enheter innebär en stor ekonomisk osäkerhet med varierande och osäkra intäkter och kostnader. Vi måste hitta en lösning där kommunen kan vara "bank" till ideella verksamheter om vi tycker att de tillför mer än kommunens egna verksamheter. I teatervärlden har vi ju fria teatergrupper som funkar lite så. De får pengar från det offentliga för att driva verksamheter som tänker nytt och fritt, för att man tror att det behövs fler sätt att driva teater än de som kommunen själv kan åstadkomma.</span>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-59920268361960260522012-02-23T18:06:00.000+01:002012-02-23T18:36:27.688+01:00Ska man behöva begå brott för att få bra vård?Jag har just spenderat fyra veckors sjuksköterskepraktik
inom psykiatri sydväst. I dag slutade praktiktiden med ett besök på rättspsyk,
där många schizofrena hamnar ifall de begår brott under sin sjukdomstid.
Sjuksköterskan berättade stolt att de inte hade bråttom. Vårdtiden var i snitt
fem-sex år. Under den tiden fick de intagna möjlighet att slussas ut i
samhället i sin egen takt. Alla har sitt eget rum och tillgång till såväl läkare som kurator, psykolog och sjuksköterska.<br />
<div class="MsoNormal">
Fint så. Samhället är rädd för sjuka brottslingar och man
satsar resurser på att de ska bli friska. Men varför vill man inte att de som
inte begår brott ska få chans att må bra?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I den psykiatriska slutenvården ser det helt annorlunda ut.
Här blir man intagen i några veckor på en avdelning som har 150% överbeläggning.
Här får flera svårt psykotiska patienter dela på ett enkelrum och personalen har inte tid
till annat än medicinering och förvaring av patienterna. Efter några veckor
blir patienterna utkastade i en verklighet de inte alls är mogna för. Ofta
arbetslösa, bostadslösa, och utan anhöriga eller annat socialt nätverk. Landstinget
drar ned på förebyggande vård som tex sociala mötesplatser. Den jourverksamhet
som finns prioriterar att besöka de patienter som vill ta livet av sig i
stället för att skapa förutsättningar för människor att inte vilja ta livet av
sig.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Samtidigt som Karolinska sjukhuset stoltserar med att ligga
i framkant vad gäller teknikutveckling och operationskonst inom den somatiska
vården ligger psykpatienterna i överfulla salar utan någon som helst
rehabilitering. Vilka signaler sänder detta? Är det finare att ha cancer än
schizofreni? För att schizofreni i högre grad drabbar människor i samhällets
bottenskikt? För att samhällets makthavare och den breda massan väljare har
större risk att drabbas av cancer än av schizofreni?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vad hände med jämlikheten i vården?</div>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-19096907512364911082011-08-30T20:36:00.011+02:002011-08-30T21:24:53.769+02:00Annaklaras recept för ett mer jämlikt samhälleI dag har jag funderat på det här med makt. Vi har ett fundamentalt problem i vårt samhälle. Och det är att det är vattentäta skott mellan människor med mycket inflytande över sitt eget och andras liv, och människor med mindre sådant inflytande. Folk gillar att umgås med personer som liknar dem själva. För människor med jobb, pengar och inflytande över samhället är detta inte något problem. Men för de som saknar ovanstående resurser blir det problematiskt. De får svårt att skaffa sig jobb, de upplever att det inte är lönt att engagera sig i samhället - bilda sig en uppfattning, formulera åsikter och dela dem med andra. Lösa samhällsproblem och ta ansvar, både i det stora och det lilla. Om ingen lyssnar tjänar det ju ändå inte någonting till. Den som inte är delaktig i samhällslivet tenderar att osynliggöras och så blir det verklighet av människornas upplevelser. Till slut blir det enda tillgängliga sättet att synas och höras att ta till våld. Då får vi sådana kravaller som vi redan sett, bland annat i Storbritanien och Frankrike. Klyftan mellan de som har makt och de som inte har det ökar ytterligare.<div>
<br /></div><div><b>Nu till mitt recept:</b></div><div>Alla chefer anställda i en kommun (t ex Stockholm) får i uppgift att en gång i månaden under ett halvårs tid äta middag med en långtidsarbetslös person. Under dessa middagar ska de båda lära känna varandra på lika villkor. Båda två ska vara lyhörda och intressera sig för varandras bakgrund och erfarenheter. Förhoppningsvis kan de bådas nätverk utvidgas. Och nätverk är som bekant den främsta vägen till arbete. En chef är förhoppningsvis en person som är tillsatt för att den är bra på att se, uppmärksamma och lyssna på medarbetare. Och chefer har ofta stora nätverk i det svenska samhället och makt att anställa människor. Kanske kan chefen när den lärt känna sin middagskamrat tipsa om andra människor som kan vara intresserade av att lära känna/anställa personen.</div><div>
<br /></div><div>Efter ett halvår får chefen en ny middagskamrat. Den långtidsarbetslöse kan fortsätta äta middag med en ny chef om han eller hon så önskar.</div><div>
<br /></div><div>För de kommunanställda cheferna ska detta vara en obligatorisk del av arbetet. De ska få tydliga riktlinjer kring etiska förhållningssätt, lyhördhet, människointresse, respekt och syftet med det hela. En chef som inte förstår poängen med middagssamtalet kanske inte är någon bra samtalspartner. Arbetsförmedlingen kan få i uppgift att matcha långtidsarbetslösa med passande chefer. Poängen är inte nödvändigtvis att chefen ska anställa den arbetslöse. mer att båda två ska få möjlighet att utvidga sina referensramar och nätverk.</div><div>
<br /></div><div>Kommunen kan sedan utmana chefer i det lokala näringslivet att också gå med i middagsprojektet. Även landstingens och statens chefer borde kunna gå med.</div>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-4297280048365912182011-06-21T11:10:00.006+02:002011-06-21T12:03:55.377+02:00Är du rädd för ditt eget barn?Detta ska bli mitt första politiska blogginlägg. Jag blev inspirerad efter att ha hört den här låten från 70-talet med Nationalteatern:<div></div><span><span><br /><i>Vi är barn av vår tid<br />vi är barn av vår tid<br />är du rädd för ditt eget barn?<br />lilla mamma!<br />Våra tidsfördriv<br />våra tidsfördriv<br />är att slå pensionärer på käften!<br />Eller hur?<br />Lilla mamma.<br /><br />Vaktbolagen kommer snart<br />då blir det en jävla fart<br />dom har betalt för att jaga ungar!<br />gården är stängd för länge sen<br />snuten jagar tonårsgäng<br />natten är så hård<br />för betongens kungar!<br /><br />Vi är barn av vår tid<br />vi är barn av vår tid<br />är du rädd för ditt eget barn?<br />lilla mamma!</i></span></span><div><span><span><i><br /></i></span></span></div><div><span><span>Jag sitter som ersättare i Farsta stadsdelsnämnd. På det senaste mötet var närpolischefen på besök och berättade om sitt arbete. Det framkom att människor fortfarande känner rädsla när ungdomar samlas i gäng i Farsta centrum. Av den anledningen går polisen dit. När polisen kommer brukar ungdomarna spontant gå därifrån. Problemet är löst. Eller?</span></span></div><div><span><span><br /></span></span></div><div><span><span>Människors rädslor är inte alltid synonymt med faror. Bara för att ett gäng ungdomar som samlas i centrum skrämmer vissa äldre personer med mer makt över samhällets resurser betyder inte </span></span>det att de har rätt att skrämma bort ungdomarna. Alla har samma rätt till våra offentliga miljöer. Att ställa en polis bredvid ungdomsgänget ger signaler till ungdomarna att de upplevs som ett hot och att samhället förväntar sig att de ska begå brottsliga handlingar. Det är en oerhörd kränkning för de individer som har valt att umgås med varandra på en central plats i samhället.</div><div><br /></div><div>Dessutom tenderar det att bli en självuppfyllande profetia. Människor tenderar att leva upp till andra människors förväntningar. Om samhället i form av polismakten förväntar sig att du inte är en del av samhället utan ett hot mot samhället, då är inte steget särskilt långt för dig att faktiskt leva upp till den bilden.</div><div><br /></div><div>Tänk dig själv att du ska sätta dig på en picknick med dina vänner i Rålambshovsparken. Plötsligt dyker det upp en polis som står där bredvid och kollar vad du har för dig. Skulle du inte tycka att det var kränkande och gå därifrån? Det skulle i alla fall jag.</div><div><br /></div><div>Är ungdomar som samlas i Djursholms centrum också en anledning till rädsla? Eller vuxna som samlas för en picknick i Sommarstockholm? Varför ses inte detta som ett hot som kräver polisövervakning? Jag tror jag har svaret. Människor är rädda för det som är obekant. Och ungdomar i Farsta är något obekant. För de som har makt att bestämma över polisens resurser. Därför diskrimineras dessa ungdomar på ett sätt som aldrig skulle vara OK om det gällde någon annan minoritet som exempelvis en etnisk grupp. Men ungdomar är det fortfarande OK att diskriminera. Deras röst i samhället är svag och ungdomstiden är övergående. Därför kan de som på 70-talet upprördes av Nationalteaterns låt i dag glömma bort dess innehåll och bete sig likadant som deras föräldrar gjorde. Diskriminera nya generationer förortsungdomar som inte har röst nog att säga ifrån.</div><div><br /></div><div>Är du rädd för ditt eget barn? Svaret är säkert nej. Du känner ju ditt eget barn och vet att hon eller han inte är farlig. Vi är inte rädd för våra egna barn utan för andras ungar. Dom vi inte känner. Därför är den enda långsiktiga lösningen på problemet med rädsla för ungdomsgäng i centrum ökade kontakter mellan generationer. Din dotter och hennes kompisar är du inte rädd för. Eller killen som du känner igen från innebandyklubben. Du vet ju att han är schysst. Utan fungerande arenor för möten mellan generationer i lokalsamhället får vi ett samhälle fyllt av rädslor och motsättningar mellan människor.</div><div><br /></div><div>Detta är såklart lättare sagt än gjort. Människor är inte av naturen benägna att interagera med grupper som inte liknar dem själva. Men så länge samhället tillhandahåller kortsiktigt enkla lösningar i form av poliser så tvingas aldrig människor till att möta det okända.</div><div><br /></div><div><br /></div>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-40485884859921791222008-07-28T21:57:00.001+02:002008-07-28T21:57:34.724+02:00Civil olydnad?Någon har klottrat "Här bor en skatte-sm parasit" på trottoaren utanför mitt hus... Fattar inte vad det betyder eller vem som skulle kunna skriva nåt sånt.<br /><br />Teori 1: Skatteverket har börjat med gerillamarknadsföring. Om detta inte hjälper kommer de anlita ryska maffian för att driva in skatten.<br /><br />Teori 2: Nån från Ung Vänster tycker att alla som har trädgård med swimmingpool borde betala extra skatt för den. Särskilt varma dagar.<br /><br />Teori 3: MUF har börjat med gerillamarknadsföring. De är stolta över att människor som bor i hus med trädgård och swimmingpool inte betalar extra skatt längre. Människor i bostadsrätter har vunnit skatte-sm!<br /><br />Teori 4: Någon är bitter efter en skilsmässa och vill outa den f.d. makens skumma affärer<br /><br />Teori 5: Fältbiologerna har börjat studera ringmärkning av mänskliga parasiter<br /><br />Teori 6: Nån var full och hade en sprayburk i handen. Kom inte på nåt smartare att skriva.<br /><br />Teori 7: Gänget som nattbadade illegalt i poolen häromnatten för att sedan bli utslängda an min granne, kommer hit för att ta hämd.<br /><br />Teori 8: En av mina grannar har kontakter i den undre världen. Ett kriminellt MC-gäng vill genom hot försöka få honom att inte tjalla.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-24809382858520410252007-08-05T21:49:00.000+02:002007-08-05T21:50:56.974+02:00om vänskapJag är nybliven Facebook-addict. Har hittat min bästa vän från dagis som jag inte hört från sedan sjuårsåldern! Önskar av hela mitt hjärta att vi bara kunde fortsätta där vi slutade för 19 år sedan. Men 19 år är en lång tid och nu är vi som främlingar för varandra...<br /><br />Det är märkligt med vänskap. Var sak har sin tid. Det som betydde mycket förr kan betyda mindre nu. Eller?Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-19310038233610520742007-04-28T23:00:00.000+02:002007-04-28T23:04:07.753+02:00Inkastad i en romantisk komediI deg har jag förrättat min 20:e vigsel. Det var den finaste hittills. Ett tag när det kastades risgryn mot mig och brudparet och en man sjöng <span style="font-style: italic;">to really love a woman</span> till gitarr i solskenet på folketshustrappan i Älvsjö, så kändes det som att jag var med i en film. Det var liksom som om verklighetens ljudspår stängdes av för ett ögonblick och filmmusiken tog över i någon slags drömsk fantasivärld. Jag befann mig mitt i slutscenen av en amerikansk romcom-rulle där livet var glansigt, lyckligt och fantastiskt, alla var glada, vackra och harmoniska, risgrynen flög och solen sken. Eftertexterna skulle just till att börja rulla, när jag kom tillbaka till verkligheten igen, kände hur vinden blåste kallt, och började promenera hemåt, bort från den vackra världen där festen just skulle till att fortsätta med god middag, kärleksfulla tal, söta små barn och allmän lycka och välgång.<br /><br />Då tänkte jag att det är ett vackert jobb jag fått, och att livet borde innehålla fler romcom-inslag. Eller som brudparets vän sa i sitt högtidstal:<br /><br /><span style="font-style: italic;">Du ska inte tro det blir lyckligt</span><br /><span style="font-style: italic;">ifall inte nån sätter fart</span><br /><span style="font-style: italic;">på lyckan och gör lite lyckligt</span><br /><span style="font-style: italic;">för då kommer glädjen snart....</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">Jag gör så att blommorna blommar</span><br /><span style="font-style: italic;">Jag gör hela kohagen grön</span><br /><span style="font-style: italic;">Och nu så har sommaren kommit</span><br /><span style="font-style: italic;">för jag har just tagit bort snön</span>Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-38789014838369768702007-03-30T13:32:00.000+02:002007-03-30T13:33:31.019+02:00deklarationsdagsI går fick jag hem min skattedeklaration i brevlådan. På den stod det att jag hade haft 10 arbetsgivare förra året.<br /> Är jag onormal???<br /><br />Här är dom:<br />ABF Stockholm<br />Rikskonserter<br />Riksteatern<br />Teater i Haga<br />Amatörteaterns Riksförbund<br />Föreningen Dans<br />Stockholms Stadsteater<br />Stockholms Kommun<br />Domstolsverket<br />Stockholms filmfestival<br /><br />Med så många arbetsgivare hoppas jag att dom accepterar att jag drar av min dator på skatten. Man kan ju knappast begära att en enskild arbetsgivare ska betala för den...Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-59901136589988365692007-03-03T22:19:00.000+01:002007-03-03T22:20:38.728+01:00VigselfabrikenI dag har jag debuterat som vigselförrättare! 17 vigslar på två timmar. Vi snackar löpande band. Det var himla roligt och lite nervöst... Fast jag tror att brudparen var ännu mer nervösa. Det mesta gick som på räls, förutom att jag råkade säga fel efternamn på ett av brudparen. Pinsamt! De kommenterade det en massa efteråt, men var vid gott mod. Och jättemånga brudpar hade problem med att sätta på varandra ringarna. Tänk på det om ni ska gifta er, skaffa ringar som inte är för trånga. Man ska ju kunna växa lite i dom med åren också...<br /><br />En grej som var lite knasig var att jag skulle uttala frasen "besinna ert ansvar mot kommande släkten" till ett heteropar som var 70 år gamla, men inte till ett homopar i trettioårsåldern. Känns ju troligare att två bögar i trettioårsåldern skaffar barn än att två 70-åringar gör det...Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-17259114114252462742007-02-07T08:32:00.001+01:002007-02-07T08:32:45.675+01:00vuxenpoängABF började ge mig tjänstepension i går. Är inte det lite vuxenpoäng?? Rikskuponger ska jag också få. Samt friskvårdsbidrag. Chefen börjar snacka lite om fast anställning också. Så jag kan bli en av dom som kallar sig ABF:are. Som alla andra tanter på ABF som jobbat där i trettio år... Och jag som i hemlighet har sökt till DI. Förrädare. Ska på intervju där i mars.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-9688447006278835062006-12-29T17:43:00.000+01:002006-12-29T17:46:44.598+01:00Bengt Göransson är ett geni!Sista arbetsdagen för året. ABF-personalen firade med bubbel och salta pinnar. Jag hade ett långt och spännande samtal med världens finaste gubbe: Bengt Göransson. (f.d. kulturminister och numera pensionerad hustomte på ABF-huset.) Han är sjukt intelligent och går omkring och bär på en välfylld skattkista av smarta tankar om kulturpolitik, anekdoter och en sjuhelvetes massa erfarenhet. Ett genuint intresse och kärlek till kultur och politik har han också. Han berättade om hur han nu ska hjälpa vietnam få en schysst kulturpolitik. Sån vill jag också bli när jag blir gammal!Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1167091867986922942006-12-26T01:09:00.000+01:002006-12-26T01:11:07.996+01:00Juldagen. Jag gillar julen. Familj och släkt blev glad över mina julklappar. Det är kul.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1163298186070235442006-11-12T03:21:00.000+01:002006-11-12T03:23:33.813+01:00Vi vann!Tjohoo! Tralala, Hurra! Jippii Tamtadam, osv... Shit pommes! I dag vann Filmstudions "Bosse och Bänke" pris för bästa korta dokumentärfilm på Tempo dokumentärfilmfestival!!!!! 25000 kr, distribution i hela landet, samt DVD-produktion och marknadsföring. Värsta grejen! Jag blev så glad att jag gick runt och log som ett fån i flera timmar efteråt. Var på fin TV-direktsänd prisutdelningsgala med en massa dryga människor som verkade tycka att de var väldigt viktiga. (=Filmbranschen). Det var typ sensation att en film från lilla sketna Filmstudion tog hem priset, mitt framför ögonen på typ DI och en massa gamla etablerade filmarbetare som jobbat i decennier med sina filmer. Nåt sånt hade aldrig hänt förut sas det. Och två av våra andra filmer var jättenära att bli nominerade, men de fick stryka på foten för att folk inte skulle tro att vi typ hade mutat juryn. Åtminstone sa de så.<br /><br />Så nu är det fakta: Sveriges bästa dokumentärfilmer görs på Filmstudion! Jag är så stolt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Framför allt för att jag lagt ner så in i h-vete mycket jobb, ångest och vånda på att ta Mitt Stockholm-projktet (Där Bosse&Bänke ingår) från idé till verklighet. När nån ger en kredd för det man gjort så glömmer man bort allt tekniktrassel och ekonomiångest och minns bara allting som i ett rosa skimmer.<br /><br />I morgon (söndag) kan man se Bosse & Bänke på Zita kl. 18.00.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1162844968934153622006-11-06T21:27:00.000+01:002006-11-06T21:29:28.943+01:00Filmstudion rockar!Tjohoo!<br /><br />Bosse & Bänke, en av filmstudions elevproduktioner har blivit nominerad till det fina stipendiet "sthlm.doc" på Tempo dokumentärfilmfestival. Värsta bra jobbat! Jag är stolt. Två andra var väldigt nära att komma med också.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1161450666309979692006-10-21T19:10:00.000+02:002006-10-21T19:11:06.320+02:002005-04-22Jag är nyss hemkommen från ett soligt Göteborg där jag varit på "studieresa" med Stockholms Stadsteaters styrelse och ledning. Det var roligt och intressant. Vi snackade barnteater med Backateaterns konstnärlige ledare och ledarskap med Jasenko Selimovic. Sov på glassigt 4-stjärnigt hotell. (Kändes mycket ovant. Rena handdukar, små schampoflaskor att sno med sig hem och välfylld minibar.) Jag försökte klämma in ordet "mångfald" i Stadsteaterns måldokument. Det gick nog ganska bra. Teaterchefen antecknade i alla fall flitigt. På tågresan hem började en av tågets vagnar brinna, så vi fick gå av i Södertälje och byta tåg! En händelserik dag med andra ord.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1161450048432355262006-10-21T19:00:00.000+02:002006-10-21T19:00:48.433+02:002005-06-03I dag är det en bra dag!! Teater i Haga har fått en helt övergrym recension i Svenska Dagbladet. Superlativen haglar och det går inte att skönja ett ont ord i hela artikeln. Skönt. Det är sånt som får en att orka slita vidare i motvindsstormen.<br /><br />Jag sitter i mitt studentkorridorskollektiv i Roma och längtar efter vackert väder. Sommarteater blir så mycket roligare då. I morgon har vi dansrepetition. Tjohoo!Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1161449986510797002006-10-21T18:59:00.000+02:002006-10-21T19:21:02.620+02:002005-06-11Dagens strul:<br />Genomdrag i regnväder, stopp i avloppet, säkringen går när man sätter på spisen, mögel i duschen...<br /><br />Jag ska kanske köpa en sommarbil för 4000 kr. Gulp! Håller den sommaren ut? Kan jag vara bilägare? Köper jag grisen i säcken? osv, osv. Har aldrig haft en bil och vet ingenting om vad jag ska titta efter. Men att bo i Roma utan bil är ganska trist. Man kommer aldrig längre än till konsum.<br /><br />Maskören ska färga mitt hår korpsvart i morgon. Spännande. Jag kommer att se helt annorlunda ut... Och det kommer inte att gå bort förrän håret har växt ut på nytt.Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1161449934144614252006-10-21T18:58:00.000+02:002006-10-21T19:21:42.263+02:002005-06-13Annaklara på äventyr i bilbranschen<br /><br />kl 12.00:<br />Annaklara tar bussen från Roma till Visby.<br /><br />kl 12.20: Annaklara är frammte i Visby och påbörjar en timmes vandring för att nå bilförsäljarens lumpbod. Under denna vandring förstår Annaklara fördelarna med att äga bil. Hon passerar den fina bilförsäljaren som säljer fina nya bilar som Annaklara aldrig skulle ha råd att ens drömma om. Annaklara funderar kort på riktigheten i att lägga ut 4000 spänn på att köpa ett skruttigt vrak. Slår dock bort tanken och fortsätter i riktning mot lumpboden.<br /><br />kl 13.20<br />Efter ett antal skyfall når Annaklara ovan nämnda lumpbod och möts av orgier i fula vaser, onödiga köksprylar från 60-talet och gamla serietidningar. Lumphandlaren tar glatt emot och visar henne fram till en röd volvo från 1984. Bilen är inte hans, visar det sig. Den tillhör hans kollega, en alkoholiserad gubbe som just nu är inne i alkoholens okontaktbara dimma. Lumphandlaren muttrar fram långa bittra haranger om att alkoholism visst inte är någon sjukdom och att kollegan borde kunna ta ansvar för sitt eget liv. Han förklarar att alkis-gubben är skyldig honom pengar, och det är därför han hjälper till att sälja bilen.<br /><br />kl. 13.35<br />Annaklara tar en provtur i det röda fordon som hon hoppas ska kunna skänka henne frihet resten av sommaren. Jodå, det mesta verkar funka. Elhissarna till ena fönsterrutan och vindrutetorkarna i bak verkar ha dött, men det kan man väl leva med för 4000 kr. Hon stannar bilen utanför flygmuseet för att kolla att ljuslyktorna fungerar. Problem uppstår. Bilen vägrar att starta igen. Totaldöd. Ju mer hon vrider på tändningsnyckeln desto svagare reaktion från bilen. När Annaklara böjer sig och tittar under bilen upptäcker hon en stor pöl och något som droppar. Nervositeten stiger. Är detta verkligen den bil som ska rädda Annaklaras sommar? Eller kommer den att hålla en dag och aldrig gå att sälja? Kommer lumphandlaren att tro att hon misshandlat bilen nu när den inte startar? Annaklara ringer upp lumphandlaren som kommer till undsättning. Då startar bilen förstås snällt igen. Den kanske bara saknade lumphandlarens sällskap?<br /><br />kl. 14.00<br />Tillbaka vid lumpboden bestämmer sig Annaklara, efter visst hintande från lumphandlaren om att priset nog var förhandlingsbart, för att bilen är värd 3000 kr. Lumphandlaren tar till sig detta och hoppas på att kumpanen snart ska vakna upp ur alkoholruset och godkänna köpet. Lumphandlaren kravlar sig under bilen och känner på droppet som sakta men säkert bildar en pöl under bilens baksäte. "Det här är nog vatten och inte bensin" hävdar han lugnande. Annaklara är inte lika övertygad som lumphandlaren men hoppas ändå på det bästa.<br /><br />kl. 14.15<br />Annaklara påbörjar sin vandring tillbaka till staden. Fortfarande billös, och med större våndor än på vägen dit. När hon passerar den fina bilhandlaren stannar hon upp och önskar att hon vore rik och kunde köpa en bil som man inte behöver vara rädd för att åka i. Men så påminner hon sig om att pengar inte är allt här i världen, och att det viktiga i livet inte går att hitta i en bilhall, så hon vandrar vidare mot busstationen. Hon är glad att den finns, trots att bussen bara går två gånger om dagen, och inte dit man vill komma.<br /><br />kl. 16.30<br />Annaklara sätter sig på bussen efter att ha väntat 1,5 timme i ett söndagsstängt Visby. Jag fick ju i alla fall motion, tänker hon nöjt och lutar sig tillbaka i bussfåtöljen. Och så fick jag ju besöka en lumpbod! Hon når Roma lagom till sin sminktid, och så var den lediga dagen till ända.<br /><br />Fortsättning följer...Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-15455956.post-1161449878245592192006-10-21T18:57:00.000+02:002006-10-21T18:57:58.246+02:002005-06-19Premiär på Romeo & Julia i gårkväll... För första gången i livet blev jag fotograferad och intervjuad till ett vimmelreportage, i den lokala nöjesblaskan "Gotland just nu". Märklig grej... I förra numret av "Gotland just nu" var artikeln om Lady Capulet-skådespelaren Andreas viktminskning och kaninmani tre gånger så lång som artikeln om själva teaterföreställningen. Konstig prioritering?? Men det är kanske sånt folk gillar att läsa??? Nåväl. Premiären gick bra i allafall, och det är ganska mäktigt att ha 700 pers. i publiken varje kväll!Annaklara Martin-Löfhttp://www.blogger.com/profile/03094832635181869364noreply@blogger.com0